Julstresspaniken som jag tjatade om i mitt förra inlägg har lagt sig lite och jag har inte panikköpt en enda chokladask faktiskt. Jag hoppas lite att jag själv inte får nån heller i år. Jag har nämligen slutat äta godis. Det är sant! Hör jag applåder? Jag var den där som inte kunde motstå att nypa tag i en kexchoklad på väg till kassan i affären. “För jag cyklar ju faktiskt till affären, så det förtjänar jag.” Jag är också en sån som når en gräns, sedan slår näven i bordet och tänker att nu får det vara bra! Det var några månader sen. Första veckan var svår, men jag ersatte sötsuget med minimorötter. Jättefiffigt godissubstitut, och nu kan jag gå förbi en godishylla utan att ens vilja ha en godisbit gratis.
Jag tackade till och med nej till en glass på jobbet förra veckan och tog en clementin istället. För jag var inte sugen.
(Fast vem är det mitt i vintern kanske.) Men ändå! Så ni som också kämpar mot den där sockerboven som tar greppet om dig… Kroppen är otroligt bra på att göra sig av med det behovet, om man bara kämpar lite i början.
Nästa gång vi hörs har vi julat färdigt. och jag vill avsluta med en liten uppmaning. Håll era eventuella söta hundar borta från choklad. Det är gott men livsfarligt för dem. Vår vovve lyckades ett år bryta sig in, med luktsinnets hjälp, i en julklappssäck och kalasa upp en halv chokladkartong när vi inte var hemma. Det kunde ha slutat riktigt illa, men han var inte tillräckligt smart att förstå att han kunde ha dött, och det kom upp igen.
Jag säger det för att det är så lätt att göra “vacker tass” och ge dem en bit. Men gör inte det. Vi ska alla ha en god jul, och de gillar köttbullar lika bra ; )
Ha en kul jul!
