Lilla älskling,
när jag skriver detta ligger du väl inbäddad inuti mig. Ännu har inte magen börjat växa så pass mycket att det syns att jag bär på dig.
Det finns så mycket tankar som brusar inom mig. Vem är du? Vem är det jag och din pappa har skapat? Hur kommer du se ut och hur kommer du att bete dig.. Så mycket jag undrar, som så småningom faller på plats. Än så länge vet vi inte alls vilka namn du kan tänkas få. Vi vet ju inte ens om du är en pojke eller en flicka.
Oavsett vad för kön du kan tänkas ha, är vi så otroligt glada över att du vill komma till oss. Att du har valt att bygga bo i min kropp och bära mina och din pappas gener.
Vi kommer säkert många gånger, i dina ögon, reagera orättvist. Men du ska veta, att det bara är för att vi älskar dig och bryr oss så mycket om dig. Våra föräldrar har också handlat, i våra ögon, underligt många gånger. Det är först när man blir lite större man förstår att det var av kärlek de var så där besvärliga.
Du är inte medveten själv om all oreda du ställer till i min kropp. Men det gör verkligen ingenting. Klart att jag önskar att jag hade mått lite bättre, men tänk om du inte hade blivit till. Då hade jag ju inte fått känna svallvågorna av att ett älskat litet liv växer inuti mig. Det skulle jag inte byta bort mot någonting. Jag mår hellre jättedåligt och har ont överallt än att aldrig få lära känna dig.
När du skapades bodde pappa och jag inte ihop. Inte ens på samma ort. Men vi har kämpat på och det har trots allt gått ganska bra. Om några veckor flyttar pappa hit till mig, och då blir nog både han och jag lite mer harmoniska i väntan på dig. Vi längtar efter dig ska du veta.
Det är så underligt att man kan känna så starka känslor för ett så litet liv som du just nu är. Och de känslorna kommer garanterat aldrig bli mindre. Ju större du blir, desto större kärlek kan du vänta dig. Och jag är övertygad om att den dag jag väl håller dig i mina armar så kommer tiden stå stilla. Känslorna svalla och du kommer vara det vackraste jag nånsin sett.
Jag hoppas verkligen att du väljer att fortsätta växa och gro inom mig, så att jag och pappa får hålla dig i våra armar när den dagen kommer.
Med kärlek
Din mamma

Du kommer ha världens bästa mamma när du väl kommer till världen<3
[...] mitten på 2010 skrev jag inlägget ”Till det barn som väntar”. I början på 2011 kom det där barnet och det blev inte alls som jag hade tänkt. Jag blev inte [...]